Plötsligt stod hon där.. hon som jag en gång drömde om

Hur börjar jag när jag varken vet ut eller in? Bra sa en inre röst, när du varken vet ut eller in så är du redo att börja lyssna på dig själv.

Det var första gången jag hörde hennes röst, hennes varma och trygga närvaro som på ett ögonblick fick mig att lyssna. Hon kom när jag behövde henne som mest, men inte förrän jag tillät henne att börja tala. Du kommer komma till ett ögonblick, där du hör hennes viskning. Kanske skrämmer den dig för du vet att den innehåller visdom som du aldrig tidigare hört. I samma stund som du hör hennes röst får du ett val, ett val att börja lyssna på henne.

Den inre rösten du hör är din egen röst, din innersta längtan och din inre visdom. Varför den inte hörs högt och tydligt är för att en behöver trygghet, trygghet att kännas, trygghet att få ta plats.

Så jag vill att du skapar små stunder där hon får möjlighet att berätta vad som hon har på sitt hjärta. Desto oftare jag bad henne om hjälp, sökte hennes visdom och hennes trygghet. Desto tydligare blev hennes röst. Desto mer flätades den tillsammans med min egen.

Härom dagen såg jag henne i spegeln, jag är så stolt över henne. Hon jag ser där, som ler när jag ler, jag älskar henne på ett sätt jag aldrig någonsin älskat någon annan. Jag finns där för henne, när hon ramlar fångar jag henne, när hon skrattar så skrattar jag med henne, när hon pratar så lyssnar jag, när jag pratar så lyssnar hon. Hon finns alltid där.

Men det har inte alltid varit så, men en dag valde jag att lyssna på henne. Hon med den inre visdomen, hon som håller i min inre fackla om mitt ljus.

Hon som flätas samman med mitt nutida och jag mitt framtida jag.

Så hör du hennes röst? Är du redo att börja höra henne, på riktigt.